Återvinning inom industrin

Industrin är beroende av stora mängder råvaror, material och energi. Metaller, plast, trä, elektronik och andra resurser används varje dag för att tillverka allt från maskiner och fordon till byggmaterial och konsumentprodukter. Samtidigt uppstår stora mängder restmaterial och avfall. Här har återvinning och återbruk inom industrin fått en allt viktigare roll.

Genom att återanvända produkter och komponenter, återvinna material och skapa mer cirkulära produktionsflöden kan företag minska behovet av nya råvaror. Samtidigt kan kostnaderna för både inköp och avfallshantering minska. 

Behovet är stort. Enligt FN miljöprogram UNEP har den globala utvinningen av naturresurser tredubblats under de senaste fem decennierna. Om utvecklingen fortsätter utan kraftfullare åtgärder kan resursutvinningen öka med ytterligare omkring 60 procent mellan 2020 och 2060.

Källa: UNEP, Global Resources Outlook 2024.

Vad är skillnaden mellan återvinning och återbruk?

Återvinning och återbruk används ibland som om de vore samma sak, men det finns en viktig skillnad. Vid återvinning bearbetas ett förbrukat material så att det kan användas som råvara igen. Metallskrot kan exempelvis smältas ner och användas vid tillverkning av nya produkter.

Återbruk innebär istället att en produkt eller komponent används igen utan att först brytas ner till råmaterial. En fungerande industrimotor kan exempelvis renoveras och installeras i en annan maskin istället för att skrotas och materialåtervinnas.

Ur ett cirkulärt perspektiv är det ofta fördelaktigt att behålla så mycket som möjligt av produktens befintliga värde. Därför kan reparation, återanvändning, renovering och återtillverkning vara intressanta alternativ innan materialåtervinning blir aktuell. Det innebär inte att återvinning är oviktig. Tvärtom behövs båda delarna för att skapa effektivare cirkulära materialflöden.

Världens behov av råvaror fortsätter att öka

Industrins materialanvändning behöver också ses ur ett större perspektiv. Befolkningstillväxt, urbanisering, infrastruktur och ökande konsumtion innebär att efterfrågan på många råvaror fortsätter att vara stor.

UNEP Global Resources Outlook 2024 visar att utvinningen av jordens naturresurser har tredubblats under de senaste 50 åren. Utan betydande förändringar bedömer rapporten att den globala resursutvinningen kan öka från omkring 100 miljarder ton 2020 till cirka 160 miljarder ton 2060. Även Europa har en mycket hög materialförbrukning. Europeiska miljöbyrån, EEA, uppger att en europé använder omkring 14 ton material och genererar ungefär 5 ton avfall per år.

Samtidigt kommer fortfarande en relativt liten del av de material som används inom EU från återvinning. Eurostat visar att den så kallade cirkulära materialanvändningen uppgick till 12,2 procent under 2024. Det betyder att knappt en åttondel av den totala materialanvändningen kom från material som återförts till ekonomin genom återvinning.

Källor: UNEP, Global Resources Outlook 2024; European Environment Agency, Europe’s circular economy in facts and figures; Eurostat, Circular material use rate.

Så kan återbruk inom industrin fungera

För många industriföretag finns betydligt fler möjligheter till återbruk än man först kanske tänker på. En komponent behöver inte vara förbrukad bara för att den ursprungliga maskinen eller produktionslinjen har tagits ur drift. Maskiner kan säljas vidare, komponenter kan renoveras och emballage kan användas flera gånger. Även reservdelar från äldre utrustning kan få ett ekonomiskt värde istället för att hamna i avfallsflödet.

Exempel på sådant som kan återbrukas eller återvinnas inom industrin är:

• maskiner och produktionsutrustning
• elmotorer, pumpar och växellådor
• elektroniska komponenter
• stål, aluminium och andra metaller
• plast och plastkomponenter
• trä, pallar och transportemballage
• reservdelar från uttjänta maskiner
• produktionsspill och restmaterial
• förpackningar, behållare och lastbärare.

En viktig del är därför att identifiera material och komponenter redan innan de klassificeras som avfall. Det som saknar värde i en verksamhet kan samtidigt vara användbart i en annan. Det öppnar även för industriell symbios, där restprodukter eller resurser från ett företag används som insatsvara av ett annat.

Industriell återvinning ger materialet ett nytt liv

Allt kan naturligtvis inte återbrukas. När en produkt eller komponent inte längre går att använda kan materialåtervinning istället göra det möjligt att behålla materialet i kretsloppet. Metaller är ett tydligt exempel. Stål, aluminium, koppar och andra metaller från maskiner, konstruktioner och produktionsspill kan sorteras och bearbetas för att återgå till industrin som sekundär råvara. Även plast, trä, papper, elektronik och andra material kan i varierande omfattning återvinnas.

Europa har redan kommit relativt långt inom själva avfallshanteringen. EEA uppger att nästan hälften av det avfall som genereras i Europa återvinns. Trots detta är materialflödena fortfarande till stor del linjära. Det illustrerar en viktig skillnad. En hög återvinningsgrad betyder inte automatiskt att ekonomin har blivit cirkulär. Om konsumtionen av nya råvaror samtidigt är mycket stor fortsätter resursbehovet att vara högt.

Källa: European Environment Agency, Europe’s circular economy in facts and figures.

Ekonomiska fördelar med återbruk och återvinning inom industrin

Cirkulär resursanvändning är inte enbart en miljöfråga. För industriföretag kan det också finnas tydliga ekonomiska drivkrafter. Att förlänga livslängden på en dyr maskinkomponent kan exempelvis vara billigare än att köpa en helt ny. Restmaterial som tidigare kostade pengar att transportera bort kan i vissa fall säljas eller användas i den egna produktionen.

Återvinning och återbruk kan bland annat bidra till:

• lägre behov av nya råvaror
• minskade kostnader för avfallshantering
• längre livslängd på maskiner och komponenter
• nya intäkter från material och utrustning som säljs vidare
• effektivare användning av befintliga resurser
• minskat beroende av vissa primära råvaror.

Det sistnämnda blir särskilt intressant när leveranskedjor störs eller priserna på råvaror förändras kraftigt. Material som redan finns inom företaget eller i den regionala ekonomin kan då betraktas som en resurs snarare än som avfall. EEA pekar exempelvis på att stora mängder material redan finns bundna i Europas byggnader, infrastruktur, maskiner och andra långlivade produkter. Dessa materiallager kan på sikt bli viktiga källor till framtidens råvaror.

Återvinning inom industrin räcker inte – industrin behöver bli mer cirkulär

En av de viktigaste slutsatserna från utvecklingen inom EU är att återvinning inte ensam kan lösa problemet med en hög materialförbrukning. Under 2024 kom 12,2 procent av EU materialanvändning från återvunnet material. Nederländerna låg högst med 32,7 procent, följt av Belgien med 22,7 procent och Italien med 21,6 procent. Skillnaderna visar att möjligheterna att återföra material till ekonomin varierar kraftigt mellan olika länder.

Samtidigt framhåller EEA att både materialanvändningen och avfallsgenereringen inom EU fortfarande ligger på höga nivåer. Framtidens industri behöver därför arbeta på flera fronter. Produkter kan designas för att hålla längre och vara enklare att reparera. Maskiner och komponenter kan renoveras och återanvändas. Produktionsspill kan sorteras bättre och sekundära råvaror kan ersätta jungfruliga material där det är möjligt.

Det verkligt stora steget tas när företag börjar se material som resurser som ska behålla sitt värde så länge som möjligt. På så sätt kan återvinning och återbruk inom industrin gå från att främst handla om avfallshantering till att bli en del av företagets ekonomi, produktion och långsiktiga konkurrenskraft.

Källor

• Eurostat: Over 12% of materials in the EU come from recycling, uppgifter för 2024.
• European Environment Agency (EEA): Europe’s circular economy in facts and figures.
• European Environment Agency (EEA): Materials and waste – Circularity Metrics Lab.
• European Environment Agency (EEA): Material stocks in a circular economy.
• United Nations Environment Programme (UNEP) / International Resource Panel: Global Resources Outlook 2024 – Bend the Trend: Pathways to a Liveable Planet as Resource Use Spikes.